När Peking Panthers bildades, den 1 mars 1987, var den amerikanska fotbollen ännu så underutvecklad i Sverige att vi fick direkt tillträde till den högsta serien, Superserien. Fler lag fanns inte.

Jag var med från början och minns den allra första träningen, inomhus på gymmet i Vilbergen centrum. Jag hade köpt en amerikansk fotboll vid ett besök i London några år tidigare och det var den enda vi hade så dags. Första träningen gick mestadels ut på att känna på vad vi ”gick för”. En man fick rusa med bollen genom lokalen och en annan fick försöka stoppa honom. Någon direkt tacklingsteknik existerade inte och vi jobbade företrädesvis med kontrollerat övervåld.

Så småningom flyttade träningen ut på en gräsyta i Vilbergen. Vi hade gemensamt beställt hjälmar och skydd men leveransen drog ut på tiden och under ganska lång tid körde vi utan skydd. De smällde rätt bra när skallar krockade men vi härdades på ett bra sätt under Olof ”Fille” Sundbergs extremt entusiastiska ledning. Hans betydelse för klubben kan inte nog uppmärksammas. Tyvärr finns han inte längre bland oss.

Själv blev jag center mest av en tillfällighet. Vi stod och övade ”snappar” på gräsmattan och efter ett tag fick vår QB, Roger Andersson, frågan om vem som hade ”snappat” bäst. Han pekade med viss tvekan på mig och därmed blev jag starting center i vårt serielag.
Men jag var oerhört taggad på amerikansk fotboll då. Några år tidigare hade jag sett Green Bay Packers mot Dallas Cowboys på plats i USA och fått mitt matchprogram signerat av Tony Dorsett och Ed ”Too Tall” Jones i Cowboys. Jag följde sporten intensivt och ville givetvis testa att spela själv.

Så småningom anlände en del av utrustningen med de breda axelskydden och en bunt instruktionsböcker. Dock inga hjälmar. Vi inledde med provisoriska gula tröjor som inte påminde särskilt mycket om de klassiska amerikanska fotbollströjorna med rejäla siffror både fram och bak. Däremot stod det ”Peking Panthers” i en cirkel på magen på våra tröjor.

Söndagen den 31 maj 1987, efter en rekordkort förberedelseperiod, spelade vi den första seriematchen på Trojàns rugbyplan på Himmelstalundsfältet. Motståndare var Stockholm City Wildcats som inlett Superserien med två raka segrar och 120­-0 totalt i poängskillnad.
Vi kunde med andra ord knappast ha fått en svårare debut.
Dessutom hade vi lite ont om folk och inga egna hjälmar. Vi fick låna överblivna hjälmar av motståndarna och personalbristen löstes genom att vi var några i laget som spelade nonstop, både offence och defence. Det sistnämnda slet på krafterna och under den sista quartern sköt motståndarnas ledning i höjden. Däremot stoppade vi dem rätt bra tidigare i matchen.
Å andra sidan avslutade Peking Panthers det hela på allra bästa sätt.

Jag bevakade händelsevis själv matchen för Norrköpings Tidningars räkning och citerar härmed min egen inledning av matchreferatet:

”Bara ett par minuter före slutsignalen vid premiärmatchen för amerikansk fotboll i Norrköping, mellan hemmalaget Peking Panthers och Stockholm City Wildcats, steg jublet runt Himmelstalundsfältets rugbyplan.

Peking Panthers quarterback Roger Andersson fick perfekt skydd av sina medspelare, hittade en lucka i Wildcats annars så kompakta försvarsmur och fick fritt fram mot motståndarlagets målområde.

Peking Panthers första touchdown, värd sex poäng, någonsin var ett faktum och därför var det förstås inte så konstigt att glädjen stod hög hos det helgula hemmalaget. Att den efterföljande bonussparken missades och att Stockholm City Wildcats redan hunnit med 56 poäng gjorde just då inte så mycket”.

 

Jag minns särskilt att de segervissa Wildcats-spelarna efteråt var ganska missnöjda med att ha släppt till en touchdown mot nybörjarna från Norrköping. För oss var förlusten nästan som en seger och förlustsiffrorna måste trots allt sägas ha hamnat inom anständighetens ram.

Jag spelade sammanlagt två säsonger med Peking Panthers, hann med ett tiotal matcher i högsta serien och samlade på mig en mängd suveräna minnen. Som första segermatchen någonsin, över Gävle Black Moses, matchen mot KTH på Stockholms Stadion (0-6-förlust dock) och frontalkrocken med en av spelarna i Halmstad som sades komma direkt från spel i CFL, den kanadensiska proffsligan.

Just nu känns det emellertid allra mest glädjande att ha varit med om att dra i gång en verksamhet som ännu, 30 år senare, gott lever vidare i Norrköpings intensiva idrottsliv.

Nu tror jag dessutom att de egna hjälmarna har anlänt …

 

Gunnar Hagberg

Gunnar Hagberg

... var med och grundade Peking Panthers och spelade center vår första seriematch. Han är också mångårig medarbetare på NT. Han har gett sitt tillstånd till att vi publicerar bilderna som kommer från NT:s arkiv.